Linnéa

Jag har skrivit till min flicka, jag har skrivit till min vän,

jag fick svar den nittonde i denna månad.

Jag har smyckat hennes kammare med blommor och med grönt,

och på väggen hänga tavlorna så skönt.

Hennes namn, det är det vackraste som jag beskriva kan,

ty Linnéa är det skönaste på jorden.

Det som blomsterkonungen inunder höga granar fann,

något skönare jag ej beskriva kan.

Jag har seglat och berest så många länder på vår jord,

mången flicka har jag närmare beskådat,

men när pengarna tog slut, då fick jag ensam gå ombord.

Ja, man får ångra mången gärning som blev gjord.

Men den flickan som är trogen den hon en gång lovat har,

har väl makt med både vindar och med väder.

När man tager fram porträttet man i kistelärkan har,

ja, då märker man att ingen är så rar!

Och det lockar och det viskar och det hugger och det drar,

när man ser på bilden av sin svenska flicka.

Den som ständigt är i land, och hos sin älskling vara kan,

vet ej hur det känns ombord för en sjöman.

Törna in i våta kläder i en sur och usel skans,

och så ut igen och alle man till väders!

När orkanens alla djävlar på Atlanten går till dans,

och för jämnan ska en sjöman va till hands.

Men från Baltimore till Vinga gick vår resa som en dans.

Jag får hoppas att min vän har varit trogen,

ty på land gå värre hajar än man skåda får på sjön,

och en sjöman kan bli lurad på sin lön.

I min stuga uti Bohuslän jag väntar på min vän,

jag har lovat henne giftermål och trohet.

Jag har smyckat hennes kammare med blommor och med grönt,

och på väggen hänga tavlorna så skönt.

Jag har smyckat hennes kammare med blommor och med grönt,

och på väggen hänga tavlorna så skönt.

Evert Taube